Sammanfattning av resultat under fas 1 av “Små musslor med stort värde “

Konceptet ”Små musslor med stort värde” utgör bland annat  ett av 20 delprojekt inom LIFE IP Rich Waters där det går under namnet “C14: Innovative mussel farming to reduce nutrients”. LIFE IP Rich Waters sträcker sig över 7,5 år (1 jan 2017 - 30 juni 2024) och har som övergripande målsättningen att öka takten på och effektivisera arbetet med åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Rich Waters innefattar fem temaområden; övergödning från extern- respektive internbelastning, miljögifter, konnektivitet samt kommunal vattenplanering och är idag ett av Sveriges största miljöprojekt med sammanlagt 34 deltagande myndigheter, kommuner, företag, universitet och vattenvårdsförbund. Under projektets livslängd kommer en rad konkreta åtgärder att implementeras och ett antal handböcker, rapporter och riktlinjer publiceras för att underlätta vattenplanering och prioritering av åtgärder (www.richwaters.se).

Tillsammans med ett komplementerande projekt i Trosa kommun har delprojektet placerat ut 28 st pilotodlingar i Norra Östersjöns vattendistrikt i syfte att utvärdera förutsättningarna för musselodling.  Settling och tillväxt (skallängd och vikt) har utvärderats löpande på pilotodlingarna som var utplacerade i två till tre år i samtliga fyra kommuner: Norrtälje, Nacka, Haninge och Trosa. Dessa kommuner har tillsammans med LIFE IP, LOVA och Ecopelag även stått som finansiärer. 

Resultaten från odlingarna analyserades tillsammans med miljövariabler (salthalt, temperatur, klorofyll, vågexponering) för att anpassa och validera en statistisk modell. Denna modell användes sedan för prediktering och framtagande av ett GIS-underlag som är tänkt att användas för exempelvis kommunal vattenplanering för att identifiera möjliga produktionsområden för mussla. Förutom att identifiera möjliga områden för musselodling så undersöktes även olika odlingssubstrat, odlingsdjup, närings- och köttinnehåll samt miljögiftshalter.

Resultaten visar att nyazeeländska odlingsrep kan producera 1–2,75 kg mussla/m/år inom de deltagande kommunerna vilket kan jämföras med tidigare studier som visat att musselodling skulle kunna vara kostnadseffektivt redan vid 0,55 kg mussla/m/år respektive 0,66 kg mussla/m/år. Näringsinnehållet varierade från 0,56 - 1,07 g fosfor/kg skörd och halten kväve varierade från 6,41 till 11,38 g/kg. Miljögiftshalterna var genomgående låga och majoriteten av föreningarna var under detektionsgränserna vid de fyra lokaler som undersöktes. Halterna jämfördes med satta gränser för gödsel/slam enligt förordning och livsmedel. Samtliga halter underskred respektive gränsvärde. 

Nedsänkt odling

På de allra flesta platser används utrustning och odlingar anpassade och modifierade för de lokala förhållandena. Av de tidigare odlingsförsök som gjorts i Östersjön har flertalet haft problem med kraftig påverkan från is och isdrift (Karlsson, 2015; Lindahl, 2012). Av den anledningen valdes en nedsänkt metod. Två andra aspekter som motiverat utvecklandet av nedsänkta odlingar, framförallt i skärgårdsmiljö, är att de inskränker betydligt mindre estetiskt jämfört med ytnära odlingar samt att det inte hindrar fritidsbåtar att passera direkt över odlingarna. Efter konstruktion och lokal anpassning placerades odlingen ut i Jungfrufjärdens vattenförekomst (Haninge kommun) i maj 2017. Lokalen valdes bland annat utifrån de strömma förhållandena som råder på platsen vilka är positiva dels för att det ökar musslornas födotillgång och dels för att det minskar risken för en alltför hög punktbelasnting av näring under odlingen.

Den nedsänkta prototypodlingen har under projektiden varit utsatt för två isvintrar utan någon negativ påverkan. Settling har även bekräftats ner till ca 20 meters djup. En del av odlingen skördades efter ca 26 månader under sommaren 2019 vilket resulterade i upp emot 5kg/m odlingsrep. Odlingen ligger i dagsläget kvar och de kvarvarande musslorna kommer användas som testunderlag i kommande avsättningsstudier. En uppskalning kommer även ske under fas 2 och 3 för att utvärdera metoden i större skala samt eventuell miljöpåverkan.

Bakgrund

Östersjön har under det senaste århundradet förvandlats från att vara ett näringsfattigt innanhav med klart vatten till att bli kraftigt övergödd med en förändrad artsammansättning, onaturliga algblomningar och en utbredd bottendöd som följd (HELCOM, 2007). Effektivare reningssystem, åtgärder inom jordbruket och nedlagda industrier har minskat tillförseln av näringsämnen till att idag motsvara 1950-talets nivå (HELCOM, 2014). Trots detta visar mätningar att halterna av näringsämnen förblir höga, eller till och med ökar. HELCOM:s rapport från 2018, “Implementation of the Baltic Sea Action Plan”, visar exempelvis att 7 av 17 områden i Östersjön har försämrats, 8 är oförändrade och endast 2 har förbättrats sedan den förra mätningen (HELCOM, 2018). Även den senaste regionala övervakningen utmed Svealands kustvatten visar på ett försämrat tillstånd och konstaterar bland annat att fosforhalterna fortsätter öka i Stockholms norra, mellan- och ytterskärgård samt vidare söderut (Walve och Rolff, 2019). Orsaken tros till stor del vara utbredningen av syrefria bottnar vilka leder till ökad frisättning av näringsämnen från sediment som är belastade från decennier av övergödning (interngödning). Om dagens nivå av näringstillförsel består visar beräkningsmodeller att halterna fosfor och kväve inte kommer att förändras nämnvärt under de närmaste 200 åren (HELCOM, 2014).

Förutom övergödningens negativa påverkan på Östersjöns ekosystem så är det även angeläget att adressera det faktum att fosfor är en ändlig resurs som i mineralform är omgiven av ytterligare problematik såsom höga kadmiumhalter, energikrävande gruvdrift och det politiska läget i flera av produktionsländerna (Cordell, 2014). Inom forskarvärlden finns det idag konsensus kring att vi inom en överskådlig framtid kommer nå “peakfosfor” då efterfrågan överstiger produktionskapaciteten av mineralfosfor - något som riskerar få negativa konsekvenser för människor världen över då priset på fosfor skjuter i höjden (Cordell, 2018).  För att sätta detta i ett svenskt perspektiv så hade enbart svenskt lantbruk 2011 en import av mineralfosfor i gödsel på ca: 10 000 ton (Linderholm & Mattsson, 2013). En annan betydande import av näring till länderna kring Östersjön är fiskmjöl som idag används som basingrediens i flertalet djurfoder. Detta fiskmjöl kommer i många fall från överfiskade bestånd vilket inte bara riskerar att påverka specifika arter utan kan även få konsekvenser för andra delar av ekosystemen genom bifångster, minskad föda för predatorer, trålskador etc. (Engvall, 2012).

För att kunna övergå till en hållbar livsmedelsproduktion i framtiden som varken orsakar övergödning eller är beroende av ändlig fosfor är det nödvändigt att vi hittar sätt att återcirkulera näringen som läcker ut i Östersjön. För snart tio år sedan föreslog Gren et al. (2009) och Lindahl och Kollberg (2009) att musselodling kunde nyttjas som åtgärd mot övergödning i Östersjön. Principen för musselodling är enkel och går ut på att naturligt förekommande mussellarver fäster in till utplacerade odlingssubstrat. Där livnär de sig genom att filtrera vattnet på alger och organiska partiklar och lagrar in näringsämnen från sin föda under tillväxt. Genom att skörda musslorna kan man alltså minska närsaltsbelastning i Österjön och skapa en grund för att återcirkulering av näring till land och därmed minska beroendet av ändlig fosfor. 

Flera studier har utförts av universitet och intresseorganisationer som visar att musslor är lämpliga för såväl gödsel som en rad olika typer av djurfoder. Försök visar exempelvis att musselbaserat foder fungerar bra för både röding, Salvelinus alpinus (Vidakovic et al. 2015) och regnbåge, Oncorhynchus mykiss (Árnason et al. 2015). Ett annat exempel är ekologisk produktion av ägg (värphöns) där det idag är en utmaning att hitta lokala proteinkällor (oftast vegetabiliska) som innehåller rätt aminosyrasammansättning. Här visar bland annat Kolberg och Lindahl (2004) att musselbaserat foder är ett fullgott alternativ till fiskmjölbaserat foder (Jönsson, 2009). Ytterligare ett alternativt som påtalats för just skärgården är att nyttja musslor som föda till fluglarver som sedan används till foder (Ellqvist 2017, Hernandez, 2018). På detta sätt kan man lösa flera logistiska utmaningar inom produktionen av mussla. För det första kan man minska den skördade volymen betydligt då steget via larver eliminerar stora delar av musslornas vatteninnehåll. För det andra kan man undgå behovet av kylning av musslorna vid transport då larverna kan tillgodose sig härsken biomassa. Ett annat förhållandevis enkelt sätt för återcirkulering är att nyttja musslorna inom jordbruket. På västkusten har bland annat Hushållningssällskapet i samarbete med Kristinebergs Marina Forskningsstation genomfört fältförsök för att utvärdera musslor som gödning och kalkningsmedel (Olrog och Christensson 2003). Förutom ett visst luktproblem, som kan minskas med kompostering, så tyder resultaten från studien att musslorna har en god effekt på grödorna och de involverade lantbrukarna var positiva till att fortsätta använda musslorna i sin odling.

En annan potentiell fördel som ofta förs fram är att musselodling skulle kunna ge positiva socio-ekonomiska effekter, framfällt genom att bidra till ökad sysselsättning i glesbyggd. En utvecklad musselproduktion skulle exempelvis kunna skapa kompletterande arbetstillfällen hos lokala yrkesfiskare men också underlätta ägarskiften och nyrekrytering genom möjlighet till en utökad verksamhet och långsiktig lönsamhet. Dessutom, beroende på vilket avsättning man väljer, kan ett antal andra branscher/yrkeskategorier aktiveras. Den långsiktiga målsättningen med att utveckla musselodling i Östersjön är att genom skörd och effektiv avsättning kan musselodling bidra till att återföra näringsämnen från hav till land och samtidigt omvandla ett miljöproblem till en hållbar jobbskapande naturresurs.